Tillbaka till bloggen

Veckan i riksdagen

Krönika i Österbottens tidning söndag 7 oktober 2018.

Under veckan som gått har vi fått se prov på parlamentariskt arbete då det fungerar som bäst men vi har också fått se flera exempel på riktiga bottennapp där riksdagens normala spelregler har satts på undantag.

Exempel på parlamentariskt arbete då det fungerar som bäst är då riksdagen i onsdags röstade för en ändring av grundlagen med siffrorna 178–13. Den nu godkända förändringen har att göra med spaningslagen som ger både våra civila och militära myndigheter rätt att under kontrollerade former övervaka elektronisk kommunikation när rikets och medborgarna säkerhet hotas. Att en så grundläggande förändring stöds av en enhällig riksdag är en följd av grundligt respektfullt arbete där över partigränserna där man beaktat olika synsätt, kompromissat och sökt en lösning som alla kunnat omfatta. De 13 ledamöter som röstade mot att grundlagen ändras i brådskande ordning stödde innehållet i lagen.

I riksdagens social- och hälsovårdsutskott har vi tyvärr fått se en diametralt motsatt process. Via landskapslagen försöker regeringen förbjuda Vasa centralsjukhus att upprätthålla för befolkningen livsviktiga funktioner som fulljour. När flera av regeringspartiernas utskottsmedlemmar gör det arbete som väljarna förväntar sig av dem och låter förstå att de på basen av sakkunnighöranden och egen övertygelse stöder att Vasa får fulljour så viner partipiskan. Regeringspartiernas riksdagsledamöter förväntas stöda regeringen. Att regeringspartierna däremot tvingar en ledamot, i detta fall centerpartisten Pekka Puska som själv är läkare och synnerligen meriterad från sin tidigare yrkeskarriär, att personligen delta i det avgörande mötet och rösta mot sin övertygelse har jag aldrig tidigare upplevt. Att kravet enligt uppgifter i medier inte kommit från Puskas eget parti utan från Samlingspartiet är ytterligare en försvårande omständighet.

Vidare berättade Helsingin Sanomat att de Blås Vesa-Matti Saarakkala i samma utskott skulle ha föreslagit att utskottets halvfärdiga betänkande skulle ha skickats till Social- och hälsovårdsministeriet för granskning.  I Finland ska regeringen åtnjuta riksdagens förtroende och inte tvärt om. En vanlig praxis är att riksdagen begär ministeriet genmäle till sakkunnigutlåtanden med förändringsförslag som lämnats in under riksdagsbehandlingen men att lagstiftaren skulle sätta sitt eget arbete under regeringens förmyndarskap är något nytt. Saarakkala har sedermera dragit tillbaka sitt förslag.

Det är uppenbart att det råder en djup misstro mellan regeringspartierna. För varje dag blir det allt mera osannolikt att vi håller något landskapsval i vår. Budskapet till de österbottniska väljarna är åtminstone entydigt: För de nuvarande regeringspartierna är det till och med viktigare att förbjuda landskapet Österbotten att ordna sin hälso- och sjukvård som vi vill än att vård- och landskapsreformen går igenom. Det ska vi minnas vid valurnorna!

Mats Nylund

Categories