Tillbaka till bloggen

Vbl september 2014

Tidigare i veckan kontaktades jag av min hemkommuns landsbygsnäringsmyndighet som uppmanade mig att så fort som möjligt lämna in blankett 192 eftersom jag upphört med husdjursproduktionen. Eftersom jag inte lämnat den viktiga blanketten kommer jag nu att straffas med sanktion och procentuell nedskärning av mitt växtodlingsstöd.

 

I maj 2012 for den sista mjölkleveransen från min gård. I samband med det meddelade mitt mejeri till myndigheterna att jag slutat som mjölkproducent och utbetalning mjölkstödet upphörde genast. I september samma år levererades min sista kviga till slakt. Samma vecka anmälde jag till det nationella nötregistret att det sista djuret lämnat min gård och i myndigheternas register framgår att jag inte längre hade djur.

Samma höst ålades jag att betala tillbaka ett femsiffrigt belopp till den regionala landsbygdsnäringsmyndigheten eftersom det gått mindre än fem år mellan det att den sista raten av investeringsstöd för ladugårdsutvidning utbetalats och jag upphört med husdjursproduktionen. Hösten 2012 lämnade jag också in en blankett där jag bytte mitt miljöstödsavtal från husdjursgårdens avtal till växtodlingsgårdens avtal med tillhörande tilläggsåtgärder. Men jag försummade att lämna in blankett 192 med ett kryss i rutan att jag också när det gäller LFA:s nationella tilläggsandel byter status från husdjursgård till växtodlingsgård.

Jag har under våren 2013 och 2014 lämnat in ansökan som växtodlingsgård och följaktligen trott att myndigheterna vet att jag inte längre har husdjur. Jag borde ju ha förutsättningar att få det rätt, jag har själv fungerat som blankettombud och hjälpt andra bönder med sina blanketter under flera års. Jag är producentförbundsordförande och viceordförande för ett centralförbund. Jag har suttit i många förhandlingar och arbetsgrupper på vårt ministerium om jordbruksstöd. Jag har suttit i riksdagens jord- och skogsbruksutskott i över sju år. Jag anlitar för säkerhets skull själv blankettombud för att inte missa något. Och ändå blir det fel.

Det hela är tragikomiskt. Det hjälper inte hur många gånger myndigheterna fått uppgiften att jag inte längre har djur eftersom systemen inte kommunicerar med varandra. När vi i övrig lagstiftning förutsätter uppsåt, ekonomisk nytta eller vilseledande för att utmäta straff så behövs inget av detta för att sanktionera bonden.

Bönderna, de som producerar vår mat utsätts för en byråkrati som saknar motsstycke. Jordbrukarna som brottas med svag lönsamhet, stor arbetsbörda, skuldsättning och väderrisker ska ännu ständigt oroa sig för en byråkrati som ingen rår på. Vi håller på med ett ofantligt resursslöseri. Här om någonstans finns pengar att spara! När jag med min bakgrund inte får det rätt, hur i hela friden ska andra jordbrukare få det?

Mats Nylund

Categories