Tillbaka till bloggen

Sydin februari 2014

Nu i veckan presenterades en statistik som säger att fyra av tio minderåriga finländare – eller en halv miljon – har en privat vårdförsäkring. I huvudstadsregionen är andelen ännu större eller hälften av barnen och ungdomarna anlitar privat vård och försäkringen betalar.

 

Jag tycker att valfrihet är bra. Den som kan välja att satsa sina pengar på att deras barn inte ska behöva stå i kö till en hälsovårdscentral ska också få göra det. Däremot är det inte helt okomplicerat att den privata sjukvården växer och den offentliga får dras med resursbrist. Det skapar ojämlikhet i vårt samhälle. Det är inte en slump att det är just i huvudstadsregionen som andelen privata vårdförsäkringar är större än i resten av landet. Dels är medelinkomsten högre där och dels är köerna till hälsovårdscentralerna ofta mycket långa.

 

Om vår hälso- och sjukvård skulle fungera helt klanderfritt så skulle ingen behöva en privat vårdförsäkring. Nu är det inte så, vilket syns bland annat av ovannämnda siffror. Jari Petäjä, direktör för Barn- och ungdomssjukhuset i Helsingfors, varnar för att trenden med privata sjukförsäkringar på sikt leder till att finländarna börjar ifrågasätta den offentliga sjukvården. Petäjä hävdar att de föräldrar som tecknar försäkringar åt sina i barn i själva verket betalar för vård som barnen enligt grundlagen har rätt att få från det offentliga och som de ändå betalar via skattelappen.

 

Från och med senaste årsskifte blev det möjligt att välja vilken hälsovårdscentral man anlitar oberoende av var man är bosatt. Systemet är ännu något komplicerat och byråkratiskt. Man måste till exempel välja för ett år i taget och kan inte utan bekymmer gå till den hälsovårscentral som man vill. Ändå är det här ett steg i rätt riktning. Ökad valfrihet i den offentliga sektorn gör den sannolikt mera attraktiv. Majoriteten av invånarna kommer säkert alltid att välja den som finns närmast. Den som bor på orter där man kan välja så kan anlita den hälsovårdscentral som har läkare som betjäna på deras eget modersmål, är känd för att ha läkare som är bra på geriatri eller barnsjukdomar eller vad man nu söker vård för.

 

Frågeställningen är aktuell både för riks- och kommunpolitiker. Regeringens stora Sote-reform borde svara också på den här utmaningen. Det som vi brukar kalla för välfärdssamhället bygger i huvudsak på två stora principer: jämlik möjlighet till utbildning för alla och jämlik hälso- och sjukvård oberoende av individens egna ekonomiska resurser. Om dessa grundstenar vittrar sönder så förändras hela vårt samhälle.

Mats Nylund

Categories