Tillbaka till bloggen

Sydin april 2014

Skattehöjningarna i regerings rambudgetuppgörelse har startat en diskussion om vår beskattning. Fokus i den diskussionen borde vara hur skattebeslut i Finland påverkar oss själva och i vilken mån vi är beroende av omvärden när vi skärper vår beskattning.

 

I rambudgetöverenskommelsen ingår betydande skatteskärpningar. Solidaritetsskatten för de med riktigt höga inkomster skärps, arvs- och gåvoskatten stiger, stora kapitalinkomster kommer att beskattas hårdare än tidigare och fastighets-, bränsle och en del miljöskatter stiger för att nämna de viktigaste. Uteblivna indexjusteringar av skatteskalorna skärper också beskattningen. Allt som allt betyder detta att Finland har ett av de absolut högsta skatteuttagen i hela EU.

Våra skatter och socialskyddsavgifter uppgår till 45,7 procent av bruttonationalprodukten redan i år. År 2017 och 2018 uppgår de enligt rambudgeten till 46,2 procent. Den offentliga sektorns utgifter uppgår i år till hela 58,8 procent av bruttonationalprodukten, vilket torde vara den högsta andelen i hela EU. Naturligtvis påverkar detta Finlands konkurrenskraft. Det syns i priset på våra exportvaror, och tyvärr så ger det utslag i att vår export inte drar som den ska.

Det var nödvändigt att höja skatten för att bryta Finlands skuldspiral. När det gäller låntagning så fungerar nämligen ungefär samma regler för staten som för privatpersoner eller företag. Den som sköter sin ekonomi får förmånliga lån. Den som missköter sig så straffas med högre räntor. När förtroendet hos traditionella långivare är förbrukat så får man börja ty sig till kortkrediter och vipplån med skyhöga räntor. För stater är det samma sak. De sydeuropeiska krisländernas räntor är flerfaldigt högre än Finlands. En situation som Greklands och Portugals är inget vi vill lämna över till våra barn och barnbarn.

Däremot så är jag övertygad om att vi inte kan fortsätta och höja skatterna. Man må tycka vad man vill om den så kallade skattekonkurrensen mellan olika länder men det är ett faktum att den redan finns. Speciellt de internationella storföretagen avgör långt var de har sin verksamhet beroende på hur skattelagstiftningen ser ut i olika länder. Ekvationen är inte så enkel att höjda skatter ger mera i statskassan och lägre skatter ger mindre. Ibland är det faktiskt tvärtom. Den frågan måste diskuteras grundligt innan nästa riksdagsval.

Mats Nylund

Categories