Tillbaka till bloggen

Skarvpolitiken kan förändras

Söndagen den 19 mars 2017, Vasabladet.

Skarven har igen hamnat i rubrikerna i Österbotten. NTM-centralen i Egentliga Finland har beviljat Vasa stad tillstånd att skrämma bort 500 skarvpar och Malax-Korsnäs fiskeområde får olja ägg och skjuta 30 skarvar per år i tre års tid. Det goda i detta är att det äntligen ges tillstånd att göra någonting överhuvudtaget. Hittills har vi bara fått stå och se på då skarvkolonierna dammsuger vattnen på fisk och förstör de holmar där de bygger sina bon för årtionden framåt. Det som är mindre bra är att åtgärderna med största sannolikhet är otillräckliga för att stoppa skarvens framfart.

Skarvproblemet i Österbotten har existerat under hela min tid i riksdagen. Skarven symboliserar egentligen den skillnad som finns i hur vi ser på vår skärgårdsmiljö och vårt kulturlandskap. För fiskare, skärgårdsbor och sommargäster, dvs. de människor som levt längs den österbottniska kustremsan i hundratals år och varit med och skapat den unika miljö som vi har idag, är det en självklarhet att ingripa när en främmande och invasiv art som skarven förstör holme efter holme och dränerar våra fiskbestånd. För miljöskyddarna och miljöförvaltningen är människan den invasiva arten, och de ser det som sin plikt att skydda naturen från människan. Samma polarisering i våra synsätt finns också när det gäller att bevara den unika skärgårdsmiljön i övrigt. Skärgårdsborna vill fortsätta att vistas i skärgården och vårda den medan miljöskyddarna ser dem som ett hot. I grund och botten handlar det alltså om huruvida man ser människan som en del av naturen eller inte.

Legitimiteten i NTM-centralernas beslut ifrågasätts då det inte finns någon demokratisk styrning över dem. Varken kommunpolitiker eller rikspolitiker har något inflytande över NTM-centralerna. Också ministerierna har ytterst begränsade möjligheter att påverka besluten i dessa organ. NTM-centralernas verksamhet styrs av lagstiftningen. Medborgarna kan försöka påverka deras beslut antingen genom direkta kontakter eller genom att överklaga givna beslut i domstol. Problemet är att det inte finns någon som man kan utkräva politiskt ansvar av.

I och med den planerade landskapsreformen så upphör NTM-centralerna att existera. Största delen av deras nuvarande uppgifter överförs till de nya landskapen och det som är strikta myndighetsuppgifter överförs till en ny statlig myndighet som går under arbetsnamnet Luova. Den nya landskapsförvaltningen får förtroendevalda politiker, som i bästa fall kan påverka besluten om skarven. Förhoppningsvis förbättrar detta dialogen mellan befolkningen och myndigheterna. Åtminstone så kommer det att finnas någon som man kan utkräva politiskt ansvar av.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP

Mats Nylund

Categories