Tillbaka till bloggen

ÖT maj 2015

Finlandssvensk intressebevakning

Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet förhandlar som bäst om nästa regeringsprogram. När detta skrivs har en vision presenterats, och man har nått samförstånd om behovet att balansera ekonomin. En del av balanseringen kommer att ske via förvaltningsreformer i linje med vad partierna sa innan valet.

I alla förvaltningsreformer jag upplevt under min tid som riksdagsledamot har rätten till service på svenska krävt betydande politiska ansträngningar. SFP har som regeringsparti kunnat påverka med så kallade svenska skrivningar redan i lagberedningskedet för att se till att lagstiftningen också i praktiken möjliggör service på invånarnas modersmål. Den möjligheten är nu starkt begränsad på grund av vår oppositionsroll. Folktinget har också påverkat kunnat påverka lagberedningen i ett tidigt skede via ett nätverk som omfattar centrala rikspolitiker i såväl SFP som i andra partier. Här kan jag nämna samlingspartisten Kimmo Sasi och socialdemokraten Jacob Söderman som båda haft viktiga roller i bevakningen av det svenska.

Folktinget som en lagstadgad sakkunnigorganisation är naturligtvis aldrig vare sig i regeringsställning eller i opposition. Det är ändå ett faktum att Folktingets politiska situation förändras markant i och med denna regering. Under den förra regeringsperioden så var sju folktingsledamöter också riksdagsledamöter för ett regeringsparti, fem från SFP, en från SDP och en Samlingspartist. Nu finns det inte en enda riksdagsledamot i Folktinget som representerar ett regeringsparti. Det betyder att en kanal för påverkan i lagberedningen nu saknas.

De senaste åren har regeringen föreslagit en stabil grundfinansiering för folktinget. Dessutom har regeringspartierna höjt budgetmomentet till Folktinget i riksdagens budgetbehandling. I nästa regering ingår det enda riksdagsparti, Sannfinländarna, som inte deltar i Folktingets verksamhet. De senaste åren har den sannfinländska riksdagledamoten Vesa-Matti Saarakkala lämnar in en budgetmotion som undertecknats av flera andra sannfinländska riksdagsledamöter där förslaget ha varit att helt stryka budgetanslaget för Folktinget. I motiveringarna sägs det att institutioner som Folktinget separerar den svenskspråkiga befolkningen från den finskspråkiga majoriteten och bidrar till att ge en bild av att finlandssvenskarna är östrikssvenskar som är trogna Sverige i stället för att vara finländare som talar svenska som sitt modersmål. Retoriken vittnar om en djup okunskap.

 

Många debattörer har redan hunnit säga att med både SFP och Socialdemokraterna i opposition så växer Folktingets roll. Det är i och för sig sant, men det är också ärligt att säga att Folktingets möjligheter till påverkan begränsas av den nya politiska situationen. Hur mycket, det återstår att se.

Mats Nylund

Categories