Tillbaka till bloggen

ÖT februari 2015

Tillståndet i den finska miljön är gott. Vårt grundvatten är rent, vi har mycket lite luftföroreningar och naturens mångfald beaktas både i vår lagstiftning och i den praktiska verkligheten. Jämför man naturtillståndet i Finland med vilket annat land som helst, vinner vi den jämförelsen.

 

Naturligtvis har vi också saker som måste förbättras. Ett exempel är de återkommande algblomningarna i våra vattendrag. Ett annat är läckaget av tungmetall från de sura sulfatjordarna i våra kusttrakter, som vid flera tillfällen orsakat fiskdöd i synnerhet i Larsmo-Öjasjön. Det finns naturligvis också andra exempel.

Riktiga problem försöker vi lösa. Näringsämnesläckaget från åkermark har minskat tack vare massiva ansträngningar för att få gödslingen i balans. Detta påvisas entydigt i de så kallade MYTVAS-rapporterna som sträcker sig över nästan tjugo år och där mera än 50 forskare deltar. Försöken att minska på utsläppen av tungmetaller i vattendrag har inte kommit lika långt men vi har ett omfattande åtgärdsprogram som godkänts av statsrådet. Ministeriet har nyligen tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram praktiska åtgärdsförslag som förbättrar situationen där jag själv är medlem. Vi har alltså en bra kultur när det gäller att lösa riktiga problem.

Däremot så har vi här i landet ett betydligt mindre framgångsrikt koncept när det gäller fredning och fridlysning. Gång efter annan så går våra miljömyndigheter, både miljöministeriet och NTM-centralens miljöavdelning, fram som en ångvält och föreslår tvångsinlösningar helt i strid med andan i vår lagstiftning. Här i kusttrakten är skyddsobjekten oftast områden som är värdefull uttryckligen därför att människan under århundraden levt av och med naturen och satt sin prägel på den. Den neongröna ideologin ser inte människan som en del av naturen utan som ett hot mot den.

Alla som bedriver någon näringsverksamhet som kan ha miljöpåverkan ska ha ett miljötillstånd. Under några års tid har NTM-centralen krävt att en årlig redovisning med en hel drös med uppgifter av djurgårdarna. Det intressanta är att lantbruksmyndigheterna redan har dessa uppgifter eftersom bönderna måste lämna in dem till kommunerna årligen. När jord- och skogsbruksutskott påpekat detta slöseri med dubbel rapportering och föreslagit att myndigheterna samkör sina register har svaret varit att deras datasystem inte kommunicerar med varandra.

Myndigheterna ska inte sätta käppar i hjulet för varken individer, företag eller miljön. Vanliga människor ska inte straffas för att myndigheterna inte kan få sina datasystem att fungera. Miljön är viktig, och det finns både bra och dåliga sätt att skydda den. Onödiga och direkt regelverk gynnar ingen.

Mats Nylund

Categories