Tillbaka till bloggen

ÖT februari 2014

Den här veckan har riksdagen inlett behandlingen av den nya miljöskyddslagen. Det är ett omfattande lagpaket som bland annat ska försnabba behandlingen av miljötillstånd. Den innehåller också lagändringar som gör att myndigheterna kan ingripa tidigare och kraftfullare om miljöskyddet brister hos företag, exempelvis i fallet Talvivaara.

 

Lagförslaget innehåller också klara brister. Enligt den nya miljöskyddslagen får placeringen av nya torvtäkter inte ”äventyra viktiga naturvärden”. Eftersom viktiga naturvärden inte tidigare definierats i vår lagstiftning så innebär det att enskilda tjänstmän inom miljöförvaltningen kan pröva alla nya tillståndsansökningar mot denna paragraf. I motiveringarna till lagen sägs det att viktiga naturvärden i huvudsak ska tillämpas på torvmossar i naturtillstånd och att den inte ska användas på dikade myrar, men under lagberedningen vägrade miljöministeriet att ta in sådana preciseringar i lagparagrafen.

Torv är en av Finlands största naturtillgångar. De finländska torvmossarna innehåller till och med mera energi än Norges Östersjöolja! Detta till trots så bryter vi torv på endast 0,6 procent av våra torvmarker. Den årliga tillväxten i torvlagret är mera än dubbelt så stor som användningen. Detta till trots har de gröna länge försökt stoppa all torvanvändning. Den nya torvskatten, i kombination med ett system som innebär att energistödet för träflis sjunker när torvskatten höjs gör det allt olönsammare att producera el och värme med inhemska energiråvaror. När priset på utsläppsrättigheter ännu har varit lågt så har användningen av stenkol rusat i höjden.

Bara ifjol så ökade användningen av stenkol i Finland med 34 procent. I år blir ökningen ännu större. Torven, som sysselsätter 11.000 personer, förlorar och det fossila, utländska stenkolet vinner. Det här syns redan både hos Alholmens kraft i Jakobstad och hos Pohjolan Voima i Vasa.

Att i denna situation skapa ytterligare oro genom att stifta en lag som öppnar för godtycke vid tillståndsförfarandet uppfattar jag som ansvarslöst. Visserligen hävdar miljöminstern att paragrafen om ”viktiga naturvärden” inte är tänkt att förhindra nya torvbrytningstillstånd, men oviljan att precisera vad som avses på paragrafnivå gör att mina varningsklockor ringde redan under lagberedningen. Min oro delas av bland annat värmeverken, torvindustrin och markägarorganisationerna. Jag behöver bara nämna Natura 2000 eller förändringarna i naturvårdslagen så hittas många exempel på att löften som getts om att skyddsbestämmelser inte ska inverka menligt på jakt, fiske och människorna liv i till exempel skärgården inte har varit värda mycket. Jag tycker inte om otydlig lagstiftning där vi efter fem år kanske får ett beslut i Högsta förvaltningsdomstolen om vad ”viktiga naturvärden” egentligen betyder.

Mats Nylund

Categories