Tillbaka till bloggen

Gemensam klimatpolitik

Krönika i Vasabladet lördag 22 december 2018 

Enligt statistikcentralen fördelas klimatutsläppen i Finland enligt följande: energisektorn 74 procent, industriproduktion 11 procent, jordbruk 12 procent och avfallsbehandling 3 procent. Dessutom så hade vi en betydande kolbindning i markanvändnings- och skogssektorn. Kolbindningen i våra skogar uppgick till hela 48,3 procent av alla Finlands utsläpp 2017. Det är anmärkningsvärt mycket och den kolbindningen är ett resultat av världens bästa skogsskötsel och skogsanvändning. 

 

All mänsklig verksamhet påverkar vår miljö. Det gör också matproduktionen. För att människan ska kunna leva krävs det mat och därför understryker Parisavtalet att vi inte får äventyra världens livsmedelsförsörjning när vi ska minska klimatutsläppen. Samma slutsats drar också Finlands klimatpanel och konstaterar följaktligen att det är allra svårast att uppnå stora minskningar i klimatutsläppen i just jordbruket.

Det är positivt att debatten om klimatuppvärmningen är livlig. Däremot tycker jag att det är beklämmande att den offentliga debatten i så hög utsträckning handlar om saker som är fullständiga petitesser som hur man ska fira en klimatsmart jul eller om man borde tvinga skoleleverna att äta vegetariskt en dag i veckan för att rädda världen. Också debattörer som borde veta bättre kastar in ideologiskt nit och åtgärdsförslag som direkt motverkar en god klimatpolitik. Ett exempel på detta är förslaget att förbjuda kalavverkning i våra skogar och ersätta dem med metoden kontinuerlig tillväxt. Skulle den åtgärden förverkligas står vi tämligen snabbt inför en situation där våra skogar inte längre kan fungera som kolsänkor. För att nya plantor ska kunna växa till sig enligt den kontinuerliga tillväxtmetoden så krävs det ett betydligt glesare trädbestånd och ett mindre antal kubikmeter per hektar än vad vi har i dagens skogsbruk.

I torsdags presenterade åtta av nio riksdagspartier en gemensam linje för att skärpa våra klimatmål. Överenskommelsen omfattar både globala mål, mål för EU och nationella mål. Målsättningarna är utmanande men realistiska. Målsättningarna tar fasta på de stora, viktiga klimatutsläppen och kolsänkorna som bygger på vetenskapliga rön och på klimatpanelen IPPC:s rapport. Så ska klimatpolitiken föras.

Om vi ska drastiskt minska på våra utsläpp är det de stora helheterna som avgör, som hur vi producerar och förbrukar energi och hur vi rör på oss, inte huruvida vi äter julskinka eller köper julgran en gång om året. Det är inget fel på att man som enskild individ utvärderar sina egna livsval för att bli mera klimatsmart, men det blir farligt om man ställer människor som gör andra val mot varandra. En sådan motsättning gynnar inte debatten och kan i värsta fall leda till ett inflammerat samhällsklimat. Vilka partier som vinner på sådana motsättningar mellan människorna har vi sett många exempel på de senast åren.

Jag tackar för det gångna året och önskar alla Vasabladets läsare en fridfull jul och ett framgångsrikt nytt år!

Mats Nylund

Categories