Tillbaka till bloggen

De förhatliga företagsstöden

Krönika i Österbottens tidning tisdagen den 4 april 2018. 

En parlamentarisk arbetsgrupp är ett bra redskap för att hitta samförstånd mellan politiska partier om frågor som sträcker sig längre än en regeringsperiod. Till exempel frågor som rör vår försvars- eller säkerhetspolitik har traditionellt beretts parlamentariskt. Jag har hunnit sitta i flera sådana grupper under mina elva år i riksdagen. Just nu är jag medlem i den parlamentariska arbetsgruppen för företagsstöd som förväntas ge en rapport den här veckan.

Parti- och valfinansieringsarbetsgruppen som tillsattes efter valfinansieringsskandalen 2007 ledde till ny lagstiftning som ökat öppenheten. Förra riksdagsperiodens parlamentariska trafikarbetsgrupp slog fast att det krävs en betydande årlig tilläggsfinansiering för att stoppa förfallet av vårt trafiknät. Denna regering beaktade arbetsgruppens förslag och har ökat de årliga anslagen. Det fanns en samsyn på problemen. Valfinansieringen måste regleras och människor och varor måste kunna röra på sig. Att det inte finns en sådan samsyn när det gäller företagsstöden har  tydligt synts i offentligheten.

Den första vattendelaren är vad som ska räknas som företagsstöd. Enligt principer som tillämpas på vårt finansministerium är skillnaden mellan den högsta och den lägsta skattesatsen i Finland skattestöd. Märk väl, inte pengar som kommer in i statsbudgeten och betalas ut på nytt, utan bara en ren räkneoperation. Dieselbränsle beskattas lindrigare än bensin i Finland. Därför anses bland annat transportföretagen få ett årligt skattestöd på flera hundra miljoner. Mervärdesskatten på till exempel läkemedel och tidningsprenumerationer är 10 procent och på livsmedel och restaurangtjänster 14 procent då den allmänna skatteprocenten är 24 procent. Jag är övertygad om att den gamla damen som får endast garantipension inte upplever att hon åtnjuter ett väldigt skattestöd då hon köper medicin för sina sista slantar. Ändå är det just så som många forskare, en del kolleger och vissa ekonomiredaktörer räknar när de jämför det ”enorma företagsstödet” på över 8 miljarder med statsbudgeten på 55 miljarder.

Verkligheten är den att cirka 1,1 miljarder euro betalas ut i företagsstöd via statsbudgeten. Resten är så kallade skattestöd, eller rent ut sagt räkneoperationer. De direkta budgetstöden är till exempel utvecklings- och forskningsstöd, energistöd och inmatningstariffer för vindkraftsel. Varje stödform har tillkommit av en orsak och alla förändringar påverkar någon. Det finns anledning att se över stödformer och hålla dem tidsenliga men vi ska också komma ihåg att inget annat EU-land är så beroende av export som Finland. Multinationella företag etablerar sig, investerar och verkar i länder med konkurrenskraftiga villkor. Den dag då pappersmaskinen i Jakobstad stängs på grund av en oövertänkt och populistisk skattehöjning så minskar visserligen det förhatliga företagsstödet men varken statens, stadens eller invånarnas plånbok blir tjockare, tvärtom. Företagen i Finland får inte 8 miljarder i året i företagsstöd. De betalar över 6 miljarder i året i samfundsskatt.

Mats Nylund

Categories